Nordea Jean Sibelius Orchestra

Den senaste perioden med Nordea Jean Sibelius Orkestern var annorlunda, därför att både händelsen och utrymmet var nytt för orkestern; för många av oss var det den första skivinspelningen någonsin och det nya Musikhuset doftade fortfarande nybyggt.

Det passade bra med en skivinspelning just nu, eftersom någon ur orkestern innan vår senaste konsert i Karislojo sade, att samhörigheten i orkestern aldrig har varit så bra som den är nu. Det var spännande att stiga in i Musikhusets sal som fortfarande kändes orörd och där musiken ännu inte hade fastnat i väggarna. Det var också Jukka-Pekka Sarastes premiär i musikhuset, vilket gjorde upplevelsen ännu mera speciell – vi spelade alla där för första gången. 

Perioden var otroligt tung, för vi var tvungna att koncentrera oss till hundra procent vid varje tagning. Vi kunde spela en del ur en sats och sedan avbryta för att någonting inte gick som det skulle. Genast efteråt spelade vi samma del på nytt och var igen tvungna vara koncentrerade till hundra procent, hitta stämningen och spela med samma energi. Det var mycket påfrestande men samtidigt väldigt roligt. Vi arbetade, förstås, på ett helt annat sätt än vi brukar men efteråt fick vi beröm för att orkesterns klang hade ändrats till det bättre under våra tre dagar i Musikhuset.

Det ska bli mäktigt att spela i Musikhuset när salen är fylld och det ska bli märkligt att få skivan i handen och kunna lyssna på den. Nu när jag tänker tillbaka på veckoslutet känns det inte tungt längre. Då ville jag stundvis bara ge upp och efter inspelningarna kändes det som om vi just hade spelat en konsert som hade räckt i tre dagar, vilket egentligen var precis vad vi hade gjort. Nu kommer jag ihåg känslan efter lyckade tagningar, musiken och tack-kramarna. Vi väntar med spänning på att få lyssna på resultatet!

Kristina Grönqvist